Länge, länge sedan!

Nu var det alltför länge sedan igen men nu får jag äntligen skriva om en kär vän som gått bort. Det känns tungt men jag gissar att det är allra värst för hennes särbo/sambo som nu är ensam. Det är ett tag sedan hon gick bort och det gick alldeles för fort från och med att hon kom till sjukhuset tills hon somnade in för gått. Hon är saknad av alla som kände henne och även de som bara kände henne ytligt. Hon hade plats för alla i sitt hjärta. Stora som små, gammal som ung. Ett konstnärshjärta har slocknat och jag är glad över att jag fick träffa henne och lära känna henne lite grand. Tack för det!

För övrigt har en förkylning tagit mig i sitt hårda grepp. Jag har inte varit så här förkyld på 15 år och har nu fått penicillin och hostmedicin. P g a penicillinet får jag inte var ute i solen vilket kan bli svårt men det är väl bara att försöka stå ut. Jag vill ju bli frisk! Dessvärre verkar jag inte tåla medicinen men ska försöka imorgon igen med en tablett. Skulle det inte funka imorgon så får man väl höra av sig till Hälsocentralen och be att få någon annan sort. Eftersom jag har en medicin som heter Metoject får jag egentligen inte bli infekterad över huvud taget och som tur var hade jag inte mer än 16 i CRP, vilket ska vara under 8, och det känns ju bra. Fick därför Doxyferm för att inte bli mera infekterad och se till att jag inte får bl a lunginflammation. Jag har hostat under en ganska lång tid och gör det fortfarande. Har suttit uppe och sovit och hoppas även inatt på att kunna sova i sängen vilket inte funkade igår natt.

Jag kommer också att skriva lite om hur det är att vara anhörig till en dement mamma. Jag har upplevt så mycket den senaste tiden bl a hur dessa personer med Alzheimers sjukdom fullständigt nonchaleras av sjukvården och hur jobbigt det är att som anhörig behöva stå på sig för att de, som man vet inte kommer ha så länge kvar att leva, ska få en tillvaro som är värd att leva i. Ikväll orkar jag dock inte skriva så mycket men ska försöka att få ner några fler rader imorgon och berätta lite mera om hur det är att som Maj Fant en gång skrev i sin bok, "Att bli mamma åt sin mamma" för det är det man blir.

Ha det gott och lev väl!

//Anna-Karin