Äntligen en läkare som förstår mamma och hennes problem med "sveda" och trängningar vid och innan vattenkastning som det så fint heter, alltså när hon ska kissa. Hon har haft denna sveda samt urinvägsinfektionsliknande besvär i 2 år !!! utan att man har gjort någonting. Hon har under 12 månader tillbaka i stort sett haft en urinvägsinfektion varanna månad och läkarna säger att det egentligen inte är en urinvägsinfektion men ändå behandlar man mot detta. Jag har länge bett om att hon ska få förebyggande s k profylaxbehandling mot detta men det har inte fallit i god jord hos läkarna. De är rädda för resistenta bakterier. Ok, det kan jag förstå men om detta inte hjälper varför har man inte gått vidare med detta då? Nä, man ska som anhörig behöva ta i och säga att det sättet som de behandlar mamma och hennes besvär är absurt! Då kanske man lyssnar men gör inte ett dugg åt detta.
Jag begärde att få en remiss till urologen för att få undersökt om det kan finnas besvär högre upp i urinvägarna som ställer till besvär. Jag fick då beskedet att man vidarebefordrat "min önskan om remiss" till läkaren. Veckan efter stänger Hälsocentralen som mamma tillhör i 4, jo ni läste rätt, 4 veckor! Vi har nu med hjälp av min moster och den som är inkopplad från hemsjukvården fått en ett läkarbesök på en annan hälsocentral i fredags. Den läkaren mamma
fick träffa där, och min moster också som var med, lyssnade helt och fullt och sedan sa han att det var underligt att man inte hade skickat en remiss till urologen tidigare och att det kunde röra sig om att slemhinnorna i urinblåsan kunde vara problemet till mammas problem. Han skrev remissen direkt.
Nu hoppas jag och tror att mamma får komma till Urologen i Kalmar så snabbt som möjligt och får detta undersökt. Jag förstår att man inte vill göra annat än att ligga stilla i sängen när man har sådan sveda att för varje steg man tar så brinner det som eld i hela underlivet. Stackars min mamma. Nu ber i alla fall jag för att de på urologen ska komma till rätta med problemet för jag tycker inte att man som äldre, vilket jag anser min 82-åriga mamma vara, ska behöva ha det så här och med tanke på den andra sjukdomen, Alzheimers, som hon också har och som kan försämras av t ex urinvägsinfektion och depressioner så är det hela helt absurt.
Som sagt, jag hoppas och ber att hon ska få hjälp nu.
Nu ska jag åka och handla lite innan det är dags att plocka ihop till morgondagens arbetsdag.
Föresten så har jag fått mitt vik förlängt en månad till så nu är jag kvar på "mitt" jobb till och med 30 september. Yes!
Ha det gött och lev väl!
//Anna-Karin
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar