måndag 19 december 2011

Julveckan!

Har en fundering; Varför håller man på och pyntar och julstökar i mängder bara för några dagar? Också är man kanske inte hemma hela julen utan bortbjuden större delen? Jo, det är mysigt att pynta! Men frågan är om det är värt det?

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

torsdag 15 december 2011

Lite oftare!

Har precis fått veta att jag får glädjen att vara kvar på mitt jobb t o m 31 mars som det ser ut nu! Jag har LAS-tjänst på sjukhuset i Västervik och är för närvarande placerad på Barnkliniken. Trevliga arbetskamrater och trevlig arbetsplats så det kan inte bli bättre!

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

lördag 10 december 2011

Nu ska jag bli bättre!

Nu har jag ordnat så jag har bloggen i mobilen. Förhoppningsvis kommer det inlägg lite oftare.
Det lackar mot jul och fort går det. Ska städa och pynta lite idag. Någon omgång i tvättmaskinen körs oxå.

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

onsdag 26 oktober 2011

Long time, no se!

Japp, nu är det väldigt länge sedan, närmare bestämt lite drygt 3 månader. Så det kan gå. Har inte haft ork eller tid att skriva när jag kommit hem från jobbet och ha suttit framför en dator hela dagen. Då är det inte det första man gör när man kommer hem.

Semestern flöt på bra. Härlig känsla att ha semester, har inte haft det på riktigt på 11 år kom jag fram till. Det ni! Så är livet för en arbetslös. Då får man ta det man kan få och slita året runt om det så behövs. Utan ledighet för man vill ju ha arbete!

Mamma fick hjälp till viss del, har nu fått tid till Urologen i mitten av November! Jodå, det är rätt skrivet. I landstinget i Kalmar län ska man ha rätt att få hjälp inom 90 dagar d v s inom 3 månader. För mammas del blev det 4 månader!!! Och inte hjälpte det att jag och hemsjukvården tryckte på och sa att det var akut! Vart är äldrevården på väg undrar jag. Vi skulle väl ha åkt in till akuten, och stått där med en piska och inte åkt därifrån förrän hon fått hjälp men man räknar inte med att sjukvården ska se ut på det här viset nu för tiden.

Jag har haft tur och fått en LAS-tjänst i Kalmar Läns Landsting och för närvarande med placering på Barnkliniken som läkarsekreterare. Det känns härligt att efter allt slit och jobb äntligen vara där jag vill vara och ha en heltidstjänst

Nu ska jag ta hand om mig själv, är hemma och är sjuk men klarade att fixa att skriva lite efter dagens lunch som bestod av kött- och grönsakssoppa och en knäckemacka. Gott var det!

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

söndag 17 juli 2011

Det gick upp ett ljus för Pontus Kåmark igår!

Japp, det verkade det ha gjort! Expertkommentaren löd: "Det är två lag på planen i den här semifinalen!" Men vad säger karln. Det verkar ha varit hjärnsläpp totalt eller så är han inte bättre än så. Jag har inte tyckt om honom som expertkommentator och håller med de som tycker att det vore roligt att se om det är en kvinnlig expertkommentator när killarna spelar VM. Skulle inte tro det!

Ska man vara expertkommentator så krävs nog mera än ovanstående kommentar! Gillar Ida All-Linqvist som törs kritisera Kåmark. Jag tycker absolut som Ida att han inte har tillfört något. Bara negativ kritik, ingen konstruktiv. Vet inte vad han lider av. TV4 får gärna ha honom kvar men jag vill se VM i SVT nästa gång. Där är det inga reklamavbrott, det är bra kommentatorer som inte snackar sönder en match. Och jag ska inte behöva vara uppkopplad på nätet för att slippa reklamavbrotten!

Jag betalar gärna mer i TV-avgift så att SVT kan ta hem evenamangen bara jag slipper TV4 och reklamen och Pontus Kåmark!

Nä, nu ska det bli kvällste innan det är dags att slänga sig i bingen och sova för att orka jobba sista dagen innan semestern! Ska bli riktigt gott.

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

söndag 3 juli 2011

Jodå, ett inlägg till blev det . . . .

Jodå, det blev lite till . . . . .

Ville ju inte tala om vilken vårdcentral som hade stängt i 4 veckor för det vore ju elakt mot dem.

Hoppas nu att min mamma kan få hjälp med både urinvägar samt att hon kan bli lite stabilare i sin Alzheimers sjukdom. Det är en svår sjukdom inte bara för den som har fått diagnosen utan även för de anhöriga. Att inte kunna komma ihåg det man pratade om för en halv minut sedan måste vara väldigt jobbigt. Det frågas om och om igen. Det går inte att föra en vanlig diskussion. Till slut tröttnar den andra parten trots att det är precis det som man inte ska. Men att varje minut börja om på diskussionen och själv inte bli arg utan tjata om samma saker många gånger i rad kan ju bli för mycket.

Min mamma hade för en tid sedan kvar det gamla men nu har även det börjat försvinna. Hon kommer inte ihåg det som hände förr som förut satt som märg i minnet. Måste vara hemskt att själv inse att man inte kommer ihåg någonting. Där krävs det stimulering. När mamma sedan i sin tur vägrar att vara med i grupper för dementa så blir det en ond cirkel som man hamnar i. Du som anhörig kan inte påverka. De som arbetar med dessa patienter måste ha ett tålamod som inte liknar denna världen. Fast det är ju i och för sig deras jobb och de ska klara av det men jag kan tänka mig att även deras ork tryter ibland.

Som jag sa i förra inlägget; jag hoppas att min mamma kan få hjälp med både sin "sveda" och de urinvägsproblem hon dras med. Det vore helt underbart för mamma, pappa och oss andra anhöriga som gör så gott vi kan med att stödja och hjälpa.

Nu får det bli lite kvällste och sedan sängen så man orkar jobba imorgon.

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

Äntligen en läkare som förstår mamma!!!

Äntligen en läkare som förstår mamma och hennes problem med "sveda" och trängningar vid och innan vattenkastning som det så fint heter, alltså när hon ska kissa. Hon har haft denna sveda samt urinvägsinfektionsliknande besvär i 2 år !!! utan att man har gjort någonting. Hon har under 12 månader tillbaka i stort sett haft en urinvägsinfektion varanna månad och läkarna säger att det egentligen inte är en urinvägsinfektion men ändå behandlar man mot detta. Jag har länge bett om att hon ska få förebyggande s k profylaxbehandling mot detta men det har inte fallit i god jord hos läkarna. De är rädda för resistenta bakterier. Ok, det kan jag förstå men om detta inte hjälper varför har man inte gått vidare med detta då? Nä, man ska som anhörig behöva ta i och säga att det sättet som de behandlar mamma och hennes besvär är absurt! Då kanske man lyssnar men gör inte ett dugg åt detta.

Jag begärde att få en remiss till urologen för att få undersökt om det kan finnas besvär högre upp i urinvägarna som ställer till besvär. Jag fick då beskedet att man vidarebefordrat "min önskan om remiss" till läkaren. Veckan efter stänger Hälsocentralen som mamma tillhör i 4, jo ni läste rätt, 4 veckor! Vi har nu med hjälp av min moster och den som är inkopplad från hemsjukvården fått en ett läkarbesök på en annan hälsocentral i fredags. Den läkaren mamma
fick träffa där, och min moster också som var med, lyssnade helt och fullt och sedan sa han att det var underligt att man inte hade skickat en remiss till urologen tidigare och att det kunde röra sig om att slemhinnorna i urinblåsan kunde vara problemet till mammas problem. Han skrev remissen direkt.

Nu hoppas jag och tror att mamma får komma till Urologen i Kalmar så snabbt som möjligt och får detta undersökt. Jag förstår att man inte vill göra annat än att ligga stilla i sängen när man har sådan sveda att för varje steg man tar så brinner det som eld i hela underlivet. Stackars min mamma. Nu ber i alla fall jag för att de på urologen ska komma till rätta med problemet för jag tycker inte att man som äldre, vilket jag anser min 82-åriga mamma vara, ska behöva ha det så här och med tanke på den andra sjukdomen, Alzheimers, som hon också har och som kan försämras av t ex urinvägsinfektion och depressioner så är det hela helt absurt.

Som sagt, jag hoppas och ber att hon ska få hjälp nu.

Nu ska jag åka och handla lite innan det är dags att plocka ihop till morgondagens arbetsdag.
Föresten så har jag fått mitt vik förlängt en månad till så nu är jag kvar på "mitt" jobb till och med 30 september. Yes!

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

fredag 17 juni 2011

Min mamma har Alzheimers sjukdom

Hur börjar man skriva om detta då? Jo, det är väl bara att skriva. Det blir säkert i lite konstig ordning men jag ska försöka skriva om hur det är att vara anhörig till en person med en demessjukdom och hur man verkligen får kämpa för att personen i fråga ska kunna leva som vanligt tillsammans med sin man, min far.

Mamma blev diagnostiserad med Alzheimers sjukdom för cirka 6-7 år sedan. Hon hade börjat att tappa närminnet och kom inte ihåg allt lika bra som förut. Hon fick göra test och hon sattes in på en medicin som skulle hålla sjukdomen i schack. Och det gjorde den så pass att hon inte tyckte att hon behövde den varför läkaren avslutade behandlingen!!!! Man kan undra hur de tänker!!!

Vid det tillfället var min pappa fortfarande frisk och de kunde hjälpas åt med det mesta. Två väldigt sociala personer med stort kontaktnät och lätt för att umgås med vem som helst. Pappa hade trädgården, mamma sin vävstol och så dansade de och gjorde mycket mera.

Pappa skulle en dag oktober 2006 komma in för att äta lunch. Han kommer till dörren in till huset vid "groventren" och så fort han tar i handtaget och går in faller han ihop och har fått en stroke som senare visade sig vara en propp. Han fördes till sjukhuset och fick behandling. Idag har han lite svårt med siffror, ibland svårt med talet när han blir stressad, ser bara på ett öga och har en ganska så begränsad tillvaro men han försöker att göra det han kan.

Denna stroke har även min mamma sviter av. Hon blev chockad och vilsen och det gjorde ju inte att sjukdomen blev bättre för hennes del. Det började gå neråt ganska så fort.

Det finns mycket som kan påverka Alzheimers sjukdom. Bland annat depressioner och urinvägsinfetioner. Min mamma har två depressionperioder om året. En på våren och en på hösten. Hon har aldrig medicinerat mot detta för det har inte ansetts vara en så stor faktor förrän nu kanske.

Hon har också haft besvär av urinvägarna och det är sådant som också påverkar förloppet i sjukdomen. Hon har under det sista året som gått haft urinvägsinfektioner varannan månad!!! När jag pratat med läkare om detta och sagt att jag önskar profylaxmedicinering, en förebyggande medicinering, mot dessa urinvägsinfektioner har man bara svarat att man inte ger profylax för man är rädd att få resistenta bakterier. Jag vet att man på andra ställen ger profylax för att personen i fråga ska ha en dräglig tillvaro men där min mamma bor ger man inte profylax.

Jag jobbar som läkarsekreterare och har skrivit om profylaxdoser mor urinvägsinfektioner nästan varje vecka när jag jobbat på Hälsocentraler. Jag tycker att det är fullständigt horibelt att diskutera på det sättet. Dessutom när man vet att urinvägsinfektioner försämrar sjudomen Alzheimers!

Jag vet också att en person som har drabbats av Alzheimers sjukdom inte lever så många år cirka 10-15 år efter att diagnosen ställts om man har tur. Jag kan alltså inte se någon anledning till att man inte ska medicinera med profylax. Hon borde få leva ett drägligt liv de sista åren hon har kvar. Hon har skjutsats från doktor till GYN, tillbaka till läkare, GYN igen och så vidare. Det ska inte behöva vara så när man är 82 år! Låt henne få njuta av de år hon har kvar och gör det bästa för henne så att det kan bli så också. Men hennes läkare har inte hört av mig för sista gången. Jag kommer inte ge mig förrän hon får den behandling som hon har rätt till.

Fy sjutton för att bli gammal och sjuk i Sverige. Att bli behandlad på detta nedlåtande vis både personen i fråga och oss anhöriga är som jag skrev tidigare horibelt. Man försöker att kollra bort oss genom att prata ett språk som de inte tror att jag förstår. Men se, där har de gått fullständigt bet! Jag vet precis vad de pratar om med min bakgrund som läkarsekreterare och är det något man blir expert på så är det sjukdomen som ens anhöriga har. Man blir ju tvungen idag "att nästan krypa på sina bara knän" för att det ska ske en förändring eller att man ska få den undersökning eller behandling man/mamma har rätt till. Så ska det definitivt inte få vara!

Nu har jag skrivit av mig lite, kommer säkert mera någon annan dag och då ska jag berätta mera om hur vi som närstående blir behandlade och hur det står till med sjukdomen hos mamma.

Lev väl!

//Anna-Karin

onsdag 15 juni 2011

Test

Vill testa om detta kan komma in på min blogg. Hoppas jag lyckas.

tisdag 14 juni 2011

Länge, länge sedan!

Nu var det alltför länge sedan igen men nu får jag äntligen skriva om en kär vän som gått bort. Det känns tungt men jag gissar att det är allra värst för hennes särbo/sambo som nu är ensam. Det är ett tag sedan hon gick bort och det gick alldeles för fort från och med att hon kom till sjukhuset tills hon somnade in för gått. Hon är saknad av alla som kände henne och även de som bara kände henne ytligt. Hon hade plats för alla i sitt hjärta. Stora som små, gammal som ung. Ett konstnärshjärta har slocknat och jag är glad över att jag fick träffa henne och lära känna henne lite grand. Tack för det!

För övrigt har en förkylning tagit mig i sitt hårda grepp. Jag har inte varit så här förkyld på 15 år och har nu fått penicillin och hostmedicin. P g a penicillinet får jag inte var ute i solen vilket kan bli svårt men det är väl bara att försöka stå ut. Jag vill ju bli frisk! Dessvärre verkar jag inte tåla medicinen men ska försöka imorgon igen med en tablett. Skulle det inte funka imorgon så får man väl höra av sig till Hälsocentralen och be att få någon annan sort. Eftersom jag har en medicin som heter Metoject får jag egentligen inte bli infekterad över huvud taget och som tur var hade jag inte mer än 16 i CRP, vilket ska vara under 8, och det känns ju bra. Fick därför Doxyferm för att inte bli mera infekterad och se till att jag inte får bl a lunginflammation. Jag har hostat under en ganska lång tid och gör det fortfarande. Har suttit uppe och sovit och hoppas även inatt på att kunna sova i sängen vilket inte funkade igår natt.

Jag kommer också att skriva lite om hur det är att vara anhörig till en dement mamma. Jag har upplevt så mycket den senaste tiden bl a hur dessa personer med Alzheimers sjukdom fullständigt nonchaleras av sjukvården och hur jobbigt det är att som anhörig behöva stå på sig för att de, som man vet inte kommer ha så länge kvar att leva, ska få en tillvaro som är värd att leva i. Ikväll orkar jag dock inte skriva så mycket men ska försöka att få ner några fler rader imorgon och berätta lite mera om hur det är att som Maj Fant en gång skrev i sin bok, "Att bli mamma åt sin mamma" för det är det man blir.

Ha det gott och lev väl!

//Anna-Karin

måndag 28 mars 2011

Nu tog det ett tag igen!

Så det kan gå. Nu är det länge sedan igen. Nu är A-K hemma och är sjuk så då har jag väl tid att skriva lite då. Har för övrigt varit hemma sedan slutet av förra veckan. Undar om det är samma virus som min lilla, nu tonårsskrutt, har haft? Då blir det att vara hemma flera dagar men jag hoppas kunna komma tillbaka till jobbet på onsdag i alla fall. Idag lite feber 37,5 grader men det är en del för mig som aldrig brukar få feber. Dessutom värker det i skallen och jag blir trött så fort jag gör något. Men bacillerna ska bort. Det har jag bestämt. Hoppas det funkar. För övrigt är dottern nu tonåring på riktigt, alltså 13 år fyllda. Tänk vad tiden går fort! Det trodde jag aldrig att jag skulle säga men så är det. Till hösten väntar högstadiet och det ska bli spännande. Får se hur klassen kommer att delas upp, Hjorted och Blackstad ska oxå vara med. Hoppas det blir bra annars blir det inte skojigt. Men vi hoppas på det bästa även där. Nä, nu ska jag krypa in i en filt och gosa i tvsoffan. Ha det gött och lev väl! //Anna-Karin

söndag 6 mars 2011

Tbax ganska så snabbt!

Tbax ganska så snabbt eller hur? Inte så vanligt har det visat sig men eftersom jag har fått lite tid att sitta vid datorn så kan man ju skriva lite. Dottern har repat sig bra efter en veckas hög feber och hosta. Imorgon blir det nog skola igen för hennes del.

Idag har man fått se Jörgen Brink ta hem segern i Vasaloppet! Härligt för honom och något som jag verkligen unnar honom. Dessutom 2 år i rad! Bra jobbat!

Våran lilla Golf gick igenom besiktningen i torsdags. Härligt. Nu är det Volvon som ståt på tur på onsdag. Får se hur det kommer att gå. Nu har den ju stått stilla ett tag eftersom jag kör Golf och gubben sin Peugeot till jobbet men vi har kört lite liv i den idag. Ska kollas bromsar sedan får vi se hur det går. Håll tummarna på onsdag!

För övrigt har jag bakat bullar idag. Gött med kaffe och nybakade bullar i samband med 5-milen på skidor som givetvis Petter Northug tog hem. Trist att det inte kunde bli någon annan som fick vinna men till hans fördel får man ju säga att han har verkligen anpassat sin skidåkning till hur det funkar idag med t ex mass- och jaktstarter. Det gamla sättet var mer utslagsgivande och jag tror att vi kommer att få se distanslopp på det gamla sättet även framöver och då får han passa sig Petter N.

Ska straxt fixa middag så det är väl bäst att sluta skriva nu.

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

torsdag 3 mars 2011

Inte så länge sedan sist!

Nu var det inte så länge sedan sist men jag bara måste få berätta att jag i sommar kommer att få ha lite semester! Det har jag inte haft sedan sommaren 1999! Tänk så det blir när man är arbetslös eller studerar för att kunna få ett arbete! Nu har jag fått arbete, visserligen ett vikariat men de är så bra på mitt jobb att även vikarien ska ha semester. Alla arbetsgivare tänker inte så och ofta så går det inte att lösa heller så jag är för tillfället priviligierad! Tack för det!

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova så jag orkar jobba imorgon.

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

söndag 27 februari 2011

Ooooooooooooops igen!

Jaha, då var det ett tag sedan sist igen. Tänk vad tiden bara går och går. Knappt man hinner med i svängarna.

Efter kortisonsprutor är Anna-Karin med på banan igen! Skönt att det gick över fort i alla fall den här gången också. Fast jag jobbar nog lite för mycket ändå för jag är trött och seg när jag kommer hem och orkar inte göra så mycket efter en hel dags arbete. Definitivt hinner jag inte med att skriva här vilket jag ju skulle göra.

Kan berätta att jag på jobbfronten har fått förlängning av mitt vikariat t o m 31/8! Jag är såååå glad och tacksam för det. Hoppas att det kommer att fortsätta vara bra på jobbfronten framöver. Det är faktiskt min tur nu!

Och fortsätta studierna är inte att tänka på just nu. Får se om jag kan hitta någon kvällskurs att gå så jag kan närma mig min examen. Skulle vara gött att få den också men vi får se hur mycket jag orkar. Som tur är har jag de viktigaste klart redan och kan läsa sådant som jag tycker är kul och intressant. Det viktigaste är ju att kurserna går på Högskolan Väst för att jag ska kunna få ut min examen. Ska nog klara det så småningom hoppas jag.

Nu blir det snart tvn och soffan som lockar för resten av kvällen.

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

tisdag 25 januari 2011

Trött på reklamen i 4an!

Nu är jag trött på all reklam som är på 4an! Sitter och ser på handboll och förväntar mig kommentarer från den duktiga experten som sitter i soffan. Nä, då har man kommit på att man "missat" reklamen under halvleken och tar 2 vändor!!!!! med reklam! Dessutom så för att få expertkommentarerna måste man vara inloggad på Nyhetskanalen på datorn för att få dessa. Jag blir bara så dj--la trött! Hellre betalar jag då 5-6 kronor om dagen för en reklamfri TV än denna reklam. Dessutom är det samma som oftast körs varje gång.

Nä, jag önskar att alla sportproduktioner hamnade hos SVT så att man kan få expertkommentarerna i halvlek och efter matcherna. Jag skiter fullständigt i om Ipren hjälper mot värk och feber eller det finns billiga resor eller nya varianter av bilmodeller eller annat. Den reklam jag vill ha kan jag skaffa mig själv och ska inte behövad bli "matad" med en massa skräp för att jag ska få se på handboll eller annan sport!

Heja SVT och era fina produktioner ni åstadkommer. Det är kvalitet det!!!

Nu börjar väl snart halvlek 2 i matchen mellan Danmark och Sverige. Så jag får titta en stund innan den där s k samhällsinformationen tvingas på mig igen.

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin

måndag 17 januari 2011

Då var det ett tag sedan igen . . . . .

Ja, då var det ett tag sedan sist igen!
Får passa på att önska god fortsättning trots att vi är inne i mitten av januari.

Sitter just nu och tittar på Idrottsgalan på SVT och förvånas över att de visar så mycket med Zlatan. Han är ju inte ens nominerad i någon kategori och är inte ens där. Han må vara en gudabenådad fotbollsspelare men det är bättre att hylla dem som är där och dessutom kommer att få pris. Det finns ju faktiskt många idrottare som gör fantastiska prestationer men som inte ens nämns i dessa sammanhang.

Som sagt det finns anda att hylla än bara Zlatan, ni får ursäkta men ibland blir det bara för mycket om och med honom.

Nähä, tillbaka till idrottsgalan och må bästa man eller kvinna vinna!

Ha det gött och lev väl!

//Anna-Karin